Snön har smält undan och idag var det nästan lite av vårkänsla i luften, alldeles innan solen gick ned. Jag gjorde min första riktiga arbetsdag efter operationen (jobbar halvtid) och kände sådan lycka över att ha ett jobb, vara så pass frisk att jag kan jobba igen och bara över att leva.

Efter att ha tagit tåget från stan, körde jag bil från stationen hemåt genom solnedgången. Det är skönt när luften blir klar och solen visar sig en stund. Det behöver vi verkligen denna i övrigt så mörka tid. Och lite senare på eftermiddagen gick jag en promenad med Valle (hunden) i mörkret längs vägen, under stjärnhimlen. Det är så vackert såna kvällar här på landet.

Jag tror att jag vågar vara lite hoppfull igen. Att jobba ger mig styrka att hålla mig uppe och livet känns lättare att leva, trots all ovisshet om hur sjukdomen tänkt utveckla sig - komma tillbaka eller vara besegrad. När jag har annat att tänka på, behöver jag inte känna efter så noga om det gör ont i magen, värker i hela kroppen eller om jag är ovanligt mycket trött. Jag tror att själva jobbet stärker mig och gör mig friskare. Det gäller bara att inte ta i för mycket så det blir bakslag. Och att inte vara uppe för sent på kvällarna ...