Melankoli - mellandagar - mellanrum ... Efter några underbara och intensiva dagar blir det lätt tomhetskänslor. Som om det behövs mellandagar till att landa och ladda. Det går ju inte att leva i högsta tempo hela tiden. Men de är inte alltid så lätta att acceptera, de där mellanrummen, inte så lätt att sakta ner och känna ensamheten som det innebär att leva i ovisshet med rädslan för döden. De ger ingen styrka heller, de där känslorna. Men så småningom vänder det och det går att släppa in glädjen igen.

Efter en promenad i fuktig och grå novemberluft kunde jag idag vända mitt humör, med hjälp av ett paket som kom med posten. En vän skickade en chokladhälsning till mig och bättre kunde det väl inte vara! Jag tillåter mig en lugn dag för återhämtning och vet att imorgon blir det nya aktiviteter igen.

Idag tar jag det lugnt, ser film och läser bok. Vilar mig och smakar på chokladen.

När mörkret föll, var vi några vuxna som satte oss i bodar och på dass här i byn och så fick barnbarnen utrustade med ficklampor, gå runt med sina föräldrar på tipsrunda där de mötte spöken, trollkarlar och häxor. Riktigt upplivande må jag säga. Så kul att vi tog oss en extra liten svängom i mörkret, för att skrämma barn ...

Mycket lyckat. Och ett härligt kalas efteråt med konstiga maträtter och efterrätter. Själv är jag så glad att jag orkade vara med såpass länge, även om jag fick gå hem och vila innan festen tog slut, men barn och föräldrar lekte en liten stund längre. Så roligt det är när generationerna möts!

Den här helgen firar vi ett brudpar och umgås med familjen. Idag med restaurangbesök i stan och imorgon med Halloweenfirande ute på landet. Det är härligt med något som lyser upp de novembergrå dagarna, när nu solen lyser med sin frånvaro.

Och underbart roligt att få träffa fina barn och barnbarn!

Ingen värk nu - jag mår fortsatt bra och är verkligen glad att kunna vara med när alla samlas. Hoppas att det fortsätter lika bra resten av helgen. Det här är lycka det!

Jag vet verkligen inte vad jag ska tro om utvecklingen kring den utdragna frågan om ett samarbete mellan Uppsala Cancer Clinic och Uppsala läns landsting. Nu har en "oberoende expert", Anders Thulin, i sin utredning avrått från avtal, men manat till ett samarbete för att ta vara på den samlade kompetens som finns och därmed göra det möjligt att "såväl sjukvårdsmässigt som akademiskt bibehålla en tätposition i landet inom denna del av cancervården".

Jag hoppas att man i detta också ser till det bästa för varje bukhinnecancerpatient som behöver vård och inte bara värnar om att behålla tätpositionen i landet.

Ännu har jag inte sett någon presentation av hur detta samarbete konkret skulle se ut. Kanske har parterna ännu inte pratat ihop sig om hur det skulle gå till. I mina ögon skulle det vara naturligt att Akademiska sjukhuset skickade sina bukhinnecancerpatienter (liksom man redan nu gör från övriga landets sjukhus) för operation hos specialisten Haile Mahteme på UCC, där det finns erfarenhet och kunskap samt en väl anpassad och inarbetad organisation och verksamhet för dessa typer av operationer. Och att man sedan eftervårdade patienterna (de som är hemmahörande i detta landsting) på Akademiska sjukhuset. Om det sedan i något fall behövdes specialister som inte fanns tillgängliga på UCC kunde Akademiska gå in och samarbeta med UCC. Men så enkelt verkar det inte vara.

Här är en länk till hur landstinget presenterar utredningens resultat.

Och här är en insändare om frågan i dagens UNT: Synen på UCC är ett misslyckande.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen kommer att behandla frågan vid sitt sammanträde den 15 november.