Det går inte att hålla högt tempo eller att "köra på" för mycket. Återhämtning, vila och sömn behövs verkligen också!

Idag stod bara en punkt på dagsprogrammet - yogalektionen. Men jag hade huvudvärk och var väldigt trött efter yogan, så jag måste lägga mig och sova ett par timmar när jag kommit hem. Hoppas att jag känner mig bättre igen imorgon.

Att kliva av tåget en novembermorgon och promenera hela den långa, lätt isiga perrongen fram, i riktning mot den lågt stående solen, det är lycka det! Jag drar in den kyliga morgonluften, släpper ut några djupa suckar och känn ...! Där kommer den välbekanta kaffearomen från stadens kafferosteri. Jippie! På väg till jobbet igen.

Tänk att man kan bli så glad bara av att vara på väg till sin arbetsplats! Det önskar jag att alla fick känna. Jag hälsade på några timmar på den gymnasieskola där jag är anställd idag och det är så skönt att veta att livet håller på att bli normalt igen. Och vilken lycka när en av eleverna kvittrade att hon var så glad att se mig! Jag är bra lyckligt lottad jag.

Varje litet steg är ett steg framåt i mitt alldeles egna liv, som jag fått chansen att leva vidare!

Vilken tur jag har!

Idag överraskade jag mig själv med att baka! Uppmuntrande för mig och min förkylde man. Känslan av att övervinna sin egen trötthet är överväldigande skön.

Inte är jag någon bullmamma direkt, men eftersom jag numera är så frisk i min mage och kan äta allt möjligt, är det ju härligt att få njuta även av kaffebröd. Goda saffransbullar med mandelmassa blev det. Och om man byter ut mjölken mot havremjölk och smöret mot margarin, slipper man undan laktosen.

Jag tror minsann att jag på riktigt är på bättringsvägen!

Imorgon ska jag försöka ta mig till jobbet redan på morgonen. I vanliga fall, när jag jobbar, betyder det att väckarklockan ringer halv sex, för att jag ska hinna med sjutåget och vara på jobbet klockan åtta, men imorgon satsar jag på ett senare tåg. Jag behöver inte pressa mig i onödan när jag nu bara ska hälsa på och inte jobba på riktigt.

En promenad med hunden, middag, dusch och så lite teve-tittande får det bli innan jag kryper till sängs.

Det ska bli så kul att få vara på jobbet en stund igen!

Det blir verkligen svart ute så här års, om man som jag bor på ute på landet. Då är det bara att välja om man ska känna sig trygg i mörkret eller om man blir rädd.  Eller? .... Själv är jag trygg där jag bor och behöver inte välja. Dessutom är det ofta inte så svart som det först ser ut. Har man tur kan man se en magnifik stjärnhimmel som glimmar däruppe och ibland kan månljuset lysa upp vägen där man går.

Kan man välja mellan inre mörker och ljus också? Kanske inte alltid, men många gånger går det ju att "tänka nytt" eller byta väg, när man håller på att dala.

Här hemma tänder vi massor av ljus överallt nu. Allt som är vackert ger mig ett skönt känsloläge och på så vis går det ju att välja det som jag mår bra av. Att promenera ger också glädje. Att läsa och att lyssna på bra musik!

Den här dagen har varit en trött och skön dag och jag har bara masat omkring, men på ganska gott humör. Det behövs vilodagar. Jag vilar gärna och ofta mellan varven. Nu ska jag i alla fall se "Så mycket bättre" på tv och räknar med att det ger mig fortsatt glädje ikväll.

Ha det fint på lördagkvällen därute!

Tänk att lite bekräftelse kan göra så mycket! Jag gillar verkligen människorna som jobbar på min arbetsplats. Det är människorna som skapar trivseln på jobbet och idag har jag varit på jobbet och blivit på gott humör! Så gott att bli mött av öppna famnar och jag känner att glädjen återvänder till min lite uttråkade tillvaro.

Nu hoppas jag på att energin ska räcka till att sakta vänja sig vid att jobba igen. Under november börjar jag med att hälsa på några gånger i veckan och i december ska jag arbetsträna om det fungerar. Med målet att komma igen och jobba lite efter nyår. Det blir perfekt det!

Glad är jag också för att det verkar som om det ska lösa sig med samarbete mellan Akkis och UCC. Äntligen! På TV4 sändes följande hoppfulla inslag igår, där politikern Anna-Karin Klomp förordar en lösning med samarbete mellan de olika vårdinrättningarna. Det skulle göra mig trygg om det blev verklighet!

På vägen hem från stan idag var jag på så gott humör att jag orkade handla lite gott till middag. Känns så bra att livet börjar bli mer och mer som vanligt igen. Och väl hemma möttes jag av en glad man och en tillgiven hund.

Nu ska jag njuta av helgen.

Trevlig fredagkväll!

"Landstinget öppnar för samarbete" läser  jag i Uppsala Nya Tidning, UNT idag.

"Akademiska sjukhuset har sagt ja till att samarbeta med Uppsala Cancer Clinic, UCC, kring två utländska patienter, Men ett formellt samarbetsavtal med vårdföretaget dröjer."

Ikväll (torsdag den 15/11) ska hälso- och sjukvårdsstyrelsen ta upp frågan om samarbete med UCC, men redan innan utredningen var klar och innan detta möte har man alltså valt att inleda ett första samarbete med UCC, enligt UNT. I artikeln går det också att läsa följande:

" - Jag vill inte att UCC ensidigt bygger verksamheten utan att det sker i samarbete med Akademiska sjukhuset. Akademiska behöver UCC:S kompetens. Jag vill inte säga hur ett samarbete ska se ut, men det pågår ett samtal med UCC, säger Hälso- och sjukvårdsstyrelsens ordförande Anna-Karin Klomp (KD)."

Enligt artikeln, skriven av Lennart Lindström, har också Anna-Karin Klomp sagt att hon hoppas på att ett avtal med UCC ska kunna nås innan jul.

Precis nu, när jag skriver detta inlägg läggs artikeln ut i sin nätversion , så att den går att läsa för alla som inte har tillgång till papperstidningen. Läs hela UNT-artikeln här: Landstinget öppnar för samarbete.

Radions lokalkanal har också ett kort inslag på sin sida: P4 Upplands Upplandsnytt .

Det vore ju helt fantastiskt om det kan bli så att ett avtal snart nås! Jag väntar med spänning och allt större förhoppningar på fortsättningen!

Sitter här och drömmer om att skaffa en ny soffa. Det är rätt märkvärdigt egentligen, att jag börjat tänka framåt igen och tro på att livet ska fortsätta. Under långa tider har jag inte vågat tro på att jag har någon framtid alls. Det vet jag ju inte nu heller, men jag hoppas på det. Jag kanske får leva länge, länge ....

Tänk så mycket av livet vi lever genom huvudet! Tänk hur vi kan begränsa oss själva bara för att vi grubblar för mycket ...

Om jag istället ska känna efter vad som händer i nuet, just nu, just här, är jag ganska snorig och nysande, men eftersom jag inte har någon feber är det rätt okej. En liten förkylning är inget att bry sig om. Att jag sitter inomhus i en skön kakelugnsvärme och med en kopp te, är däremot något att njuta av och det gör jag! Jag njuter av att jag är på gott humör idag och för att livet är gott att leva.

Idag skulle jag ha åkt in till stan och varit med i yogagruppen, men eftersom jag blivit förkyld blev det inget av med det. Trött i kroppen, tjock i huvudet, snuva och nysningar, men ingen feber tack och lov. Jag vill ändå vara försiktig och varken anstränga mig i onödan eller smitta de andra cancerpatienterna som är infektionskänsliga. Med tjocka vantar, mössa och täckjackan på, tog jag istället en tur i skogen med min granne och våra hundar. Det var kallt men vackert och soligt väder. Efter långpromenaden var det mycket skönt sedan att tända ljus och krypa in under filtarna och läsa bok.

Valle vilade intill mig på golvet. Han trivs i kakelugnsvärmen och sover gott där, när han fått vara ute och springa och leka med sina hundkompisar. 

Jag tar inte lika ofta foton nu märker jag. Det är svårare i novembermörkret än sommartid. Man får komma ihåg att passa på innan skymningen, om bilderna ska bli något att ha. Valle tittar ín i kameran, men skärpan blev ändå inte perfekt. (De små bilderna är klickbara, för bättre tydlighet.)

Hoppas på att förkylningen inte blir så mycket värre. Bäst ändå att försöka sova nu, så är chanserna större att den går över snabbt.