Vilken tur att det går upp och ner! Att jag tillåter mig att ibland känna oro för att sedan kunna bli lugn. Att jag tillåter mig att njuta av det som är gott och inte bara fastnar i självömkan. Så får det vara!

Jag tycker att det är okej och normalt och mänskligt att det svänger. Så ser livet ut.

Idag är det fantastiskt vackert väder och jag har gått länge med min hund i skogen. Det är min räddning det, att jag får lite dagsljus i ansiktet och lite fart på påkarna. Desto skönare att vila trötta ryggen sedan, när jag kommer hem. Jag har ringt några samtal också, till min chef, Försäkringskassan och till vårdcentralen. Försöker fixa till närmsta framtidens rehabiliteringsplanering, men känner att det är en stor omställning, att bli effektiv och ta tag i problem som ska lösas ... Jo, så blir det när man gått i sjukdomslunken en tid.

Nu ska jag lägga mig på rygg och vila, medan jag läser i min bokcirkelbok. För i min egen rehabiliteringsplanering ingår att jag ska göra lite roliga saker med mina goda vänner också. På söndag ska vi träffas i bokcirkeln om allt går som det var tänkt.

Trevlig måndagkväll alla!

 

teresa

13 november 2012 09:17

Ja, vad bra att du tillåter dig att ibland känna oro... för att sedan kunna bli lugn. OCH vilka underbara dagar vi nu har!!!
OCH vad underbart det ska bli att få krama dig igen på söndag!
KRAm här så länge.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...