Före operationen fick jag veta, att det skulle komma att kännas som om jag blivit överkörd av x antal långtradare efter operationen. I ärlighetens namn känns det inte riktigt så. (Kanske för att jag körde ett Matrixtrick och rullade över på sidan när hjulparen närmade sig, som en av mina döttrar skämtade.)

Visst gör det ont, men jag kan klara smärtan med värktabletter och jag kan och får promenera korta sträckor. Däremot går det inte att använda magmusklerna. Man får tänka sig för hur man kliver ur sängen. Det har sjukgymnasten visat mig hur jag ska göra. Och det är inte tillåtet att lyfta mer än två kilo. Annars ska jag leva som vanligt, så gott det går. Vila och sova mycket. Äta "snäll" mat.

Men gissa vad!

Imorgon åker jag hem på permission! Hurra!