Jag mår bättre idag. Huvudvärken har gett med sig och såren i munnen har läkt, så jag kan njuta av mat och frukt igen. Vårt ena plommonträd är verkligen rikt givande i år. Jag plockade ner en stor bytta full på nolltid för en liten stund sedan. Och då bara från de allra lägsta grenarna. Det får räcka för idag. (Jag riskerar inget genom att ta fram en stege att klättra på i det här läget.) Det kanske kan bli en plommonpaj och lite marmelad?

Tidigare idag gick jag på hundpromenad med Valle i skogen och plockade hem mer kantareller. Det är så skönt när jag orkar gå som vanligt och inte måste sätta mig och vila stup i kvarten. Man får ta rätt på de goda dagarna!

Annars har det inte hänt så mycket. Jag fick en ändrad röntgentid - tyvärr fel den med, eftersom den var satt till på fredag när jag är i Frankrike (!) Vi får hoppas på att tredje gången gillt gäller och att nästa tid jag får blir en dag då jag kan.

Det är svårt att veta när man som patient ska känna sig lugnad av de besked man får i vården och när man ska "höja rösten" och fråga vidare eller begära "second opinion" eller på annat sätt få en bedömning omprövad. Läkare bedömer ju olika, men tycks också vara styrda av beslutsfattare och regler högre upp i vårdkedjan. Jag förstår gott att det ibland är svårt för läkare att fatta beslut eftersom de är styrda av diverse regler och ramar. Men frågan är om de måste låta sig styras i alla lägen.

För min egen del, som patient, tycker jag gott att man kan ifrågasätta och undra över hur besluten fattas och om det är möjligt för läkare och andra beslutsfattare att se saken från ett annat håll - patientens och de anhörigas. Så länge man håller en god ton och ställer relevanta frågor, måste det väl vara ok?  Ge inte upp kära medpatienter! Hävda er rätt att få tillgång till den bästa vård vi har!

Ju fler jag kommer i kontakt med, desto fler berättelser om felbedömningar får jag höra. Patienter som av en läkare får höra att det inte går att operera, men av en annan läkare får veta att det visst går. Patienter som skickas till sjukhus där det inte finns tillräcklig kompetens och därför inte får rätt vård. Förfärligt då om man själv inte orkar kämpa vidare och godtar ett negativt besked i onödan.

Så ska det väl inte behöva vara i vården år 2012? Nog önskar man att alla läkare i vårt lilla land försöker använda sig av de bästa behandlingar som finns tillgängliga inom landet?

Att luta sig mot regler är visst bra, men att rädda liv är bättre!