Försökte mig på att jogga lite idag, när jag var ute med hunden. Jag ska ju vara i bra kondition inför operationen är det meningen. Men det var kanske inte en så bra idé just nu, när jag har så mycket cellgifter i mig under behandlingen. Ögonen tårades i vinden, det stack som nålar i fingrarna och snart krampade musklerna i vader och armar. Sedan blev det en stark smärtupplevelse i bihålorna och så lätt andningsnöd. Som tur var gick andningsproblemen över efter en stund när jag stannat. Det får bli vanliga promenader ett tag till. Med varma kläder på!

Ögonen har fortsatt att rinna under dagen, jag tappar lite hår och känner mig allmänt risig, men imorgon plockar jag bort pumpen som är kopplad med slang och specialnål till min venport inopererad under nyckelbenet på höger sida. Och så fortsätter jag med kortisonet för att motverka illamåendet två dagar till. Och Primperan och Pamol och Omeprazol ...

Gissa vad jag har i min handväska

Min väska är numera ett medicinskåp. Där ligger förutom de nämnda medicinerna ovan, även diarrétabletter, laxérdroppar, Ipren och Morfintabletter. Och så en flaska näringsdryck att ta till vid behov. Fotsalva, handkräm och en kräkpåse för alla eventualiteter.

(Vad har du i din handväska? ;-)

Debatten om missnöjet bland personalen på Akademiska sjukhuset fortsätter. Igår skrev operationssjuksköterskan Sara Näslund Andréasson en artikel i UNT som ger mer insyn om vad som föregått att personal söker sig ifrån sjukhuset. Läs hennes artikel Ointresse för personalen på Akademiska och kommentarerna.

Hon undrar över vilket ansvar som ska läggas på tf verksamhetschef på centraloperation, Rainer Dörenberg. "Det verkar inte finnas något intresse av att ta reda på varför personalen inte vill vara kvar. Istället för att försöka behålla inskolad och kompetent personal låter man dem gå och skolar in ny personal. Detta är både tidskrävande och kostsamt, men det händer om och om igen."

Idag fortsätter debatten med sjuksköterskan Karin Maggios artikel i samma tidning. En besvärande politisk styrning av sjukvården. Läs hennes artikel och kommentaren. Här handlar det om att ifrågasätta hur politiker kan hänvisa till patientsäkerhet som argument, när de inte remitterar bukhinnecancerpatienter till specialkliniken UCC i Uppsala utan istället skickar patienter utomlands. Hon undrar vidare över hur chefen på kirurgen på Akademiska sjukhuset, Claes Juhlin, kan få skicka brev till alla Sveriges kirurgchefer där han uppmanar dem att inte remittera till Haile Mahteme på UCC utan skicka sina patienter utomlands istället.

Ja, det diskuteras överallt kring vad som försiggår på Akademiska sjukhuset och i landstingets politikerkorridorer. Och jag hoppas att vården ska finnas till för patienternas bästa och inte byggas på beslut fattade utifrån okunskap, prestige och avundsjuka. 

Är det politikerna som fattar beslut på för lösa grunder? Eller finns det ledande personer på sjukhuset som förser politikerna med felaktiga uppgifter? Borde detta inte undersökas närmare?

Vi patienter lägger våra liv i era händer!