Under våren och vintern när jag åt Xeloda-tabletter hade jag känningar av det så kallade hand-och-fot-syndromet, (mina fötter är ännu inte riktigt återställda), men nu är det neuropatin från Eloxatin som spökar hela tiden. Jag har svårt med fukt och kallt vatten och måste ha vantar på mig när jag håller i kalla föremål.

I trädgården dignar buskarna så vackert av röda och svarta vinbär och krusbär, men jag har svårt att plocka ner dem om vädret inte är varmt och soligt. Det sticker i fingrarna och känns som stötar när jag blir kall. Vantar funkar inte heller när bären är lite regnvåta, som de är mest hela tiden denna sommar med mycket växlande väder. Tur att två av döttrarna kommer på besök idag!

Jag ska be om lite plockhjälp så vi kan ta hand om godsakerna. Själv kan jag inte äta så mycket av de sýrliga bären just nu, eftersom varken munnen eller magen gillar sånt när jag går på cytostatikabehandling, men det finns ju andra som kan njuta! Och så kan vi stoppa i frysen och förhoppningsvis kan jag klara av att äta dem någon gång senare, när jag blivit bättre.

Den som lever får se!